ihuvudetpaettrivjarn

Det är väldigt längesedan jag skrev något på min blogg. Det har hänt så otroligt mycket att jag hade kunnat skriva en tjock bok men trots detta har skrivlusten icke infunnit sig. All min energi har gått till mycket speciella händelser. Man blir förvånad vilka snabba vändningar liver kan ta. Det har tärt, ältat och nött i mitt inre och både kropp och själ har nästan fått sätt livet till.

Jag har säkert förändrats till en viss del men i grund och botten är jag bara jag det kommer aldrig att ändras. Just detta att man är sig själv och inte låtsas vara någon som man tror andra vill att man ska vara framkallar säkert problem, sunda problem som jag ser det. De osunda problemen skapas hos dem som inte är sig själva som inte är sanna. De som kanske rentav inte vet vem de egentligen är för att de spelat en roll så länge att de förlorat sitt verkliga jag.

Visst ångrar jag mycket jag sagt och gjort och visst undrar jag många gånger hur jag är funtad och visst idiotförklarar jag mig själv med jämna mellanrum. Sådant måste få vara ok och man får bara acceptera det så länge man är sig själv och inte låtsas i det men tycker och tänker. I oväntade, svåra och jobbiga situationer ställs allt på prov. Det är då man oftast får se den rätta sidan av människor. Jag har sett och förstått en hel del och märkt att man kan antingen komma närmare varandra eller längre ifrån varandra. Det är bara upp till en själv vad man vill.

-Släpp garden försök inte vara perfekt för det kan ingen vara! Var bara dig själv och våga gå din väg!

Bloggnytt!

Nu är det snart 2 år sedan barn nr 1 flyttade hemifrån och det tyckte jag väl inte var så roligt då precis. Man märkte inte av det så mycket i själva hemmet för dottern ’’rörepella’’ bodde ju kvar hemma så röran hade vi ändå. Men det var ju så att inte ens när han bodde hemma såg man till honom så mycket så när han då flyttade kände man att nu klipps navelsträngen av på allvar, på både gott och ont. Det kändes liksom som om:

Naturligtvis så med tiden har jag ju kunnat känna en lättnad av att han sköter sitt nu och jag behöver liksom inte ’’bry mig’’ längre och eftersom vi nu inte ses varje dag är det desto roligare när vi träffas.

Nu är det nämligen så att dottern ’’rörepella’’ också har flyttat hemifrån:( vilket jag inte heller tycker är så roligt, trots att röran i hemmet är som bortblåst. Både jag och hennes pappa är lika förvånade varje dag då det inte finns någon röra, allt är iordningsställt upprymt och fint hela tiden:) Att ha ordning och upprymt i sitt hem är något som jag inte har särskilt svårt att vänja mig vid.

Nu ska jag bara lära mig att jag inte kan bestämma över henne längre. Jag kan inte lägga mig i saker, jag har helt enkelt inte med saker och ting att göra längre, på allvar liksom.  Det  hade jag väl inte när hon bodde hemma heller men det var lättare att lägga sig i då. Blev hon arg sprang hon in på sitt rum och slängde igen dörren men det var ju bara att slita upp dörren och följa med in på rummet. Nu är det liksom svårare för först måste jag ta mig till lägenheten sen måste jag in genom porten och sen in genom en bastant ytterdörr. Detta blir lite jobbigare och jovisst har jag portkod och dörrnyckel men det känns faktiskt ordentligt fel att trampa efter  in i hennes lägenhet på det sättet. Hon har ju dock ett eget boende.

Men denna gången känns det lite lättare det är faktiskt rätt skönt efter så många år att kunna få va sig själv, att kunna bestämma utan att behöva ta hänsyn och tänka på andra, lättare att vara spontan, att få vara ifred, att inte behöva hålla reda på så mycket. Att få plats och att få TA plats är inte fel:)

Mina barn -  jag älskar och saknar er av hela mitt hjärta men är glad och stolt att ni fått eget boende och att ni nått ännu en milstople i ert  liv. Ni är alltid välkomna hem! Puss!

Hipp Hurra för oss!!

Kalas!!

Nu är det kalasdags, den yngsta fyller 20 år! Som vanligt är det ju jättebesvärligt, vad i helskotta ska man bjuda på? Det ska ju helst vara något nytt, inte alltför dyrt (vi är många), lätt att laga och man ska kunna förbereda. Jag tror hjärncellerna har jobbat dygnet runt i en vecka nu.

Okej, dag ska bestämmas vilket inte är en enkel match i vår släkt. Vi är så många så vi får inte plats alla på en dag så vi kör i dagarna två. Vissa vill ju inte gå ut efter kl 17, vissa har ett eget digert schema att ta hänsyn till, vissa vet vi inget alls om, vissa kanske inte funkar så bra ihop o s v, känner någon igen det? Men även det är nu klart och det blir nog bra, en perfekt blandning känns det som. Det är besvärligt men roligt med kalas:) Säger jag nu ja, vi får väl se när allt är över.

Har precis avverkat frukosten och ska starta med alla förberedelser, var ska jag börja? Ska börja med att hoppa ur min one pice som ser ut som Amerikanska flaggan och ta på mig något mer anständigt så man inte skrämmer slag på folk, hihi. När jag lyckats med det blir det morgonpromenad med hundarna. Sen börjar jag nog med att se över hemmet så det är okej att visa upp för folk. Bädda, damma, plocka undan grejor och börja duka och pynta lite. Se där, där kom det roliga igång.

Återkommer under dagen med mer info.

Ops det blev lite rörigt där ett tag

Nu är det eftermiddag och jag är en bit på väg. All mat är förberedd, uppstädat i köket och dukningen är klar. Tar själv nu en liten snabbfika, en kopp kaffe och en go macka gör under med en just nu.

Vad har jag då kvar? Jo tårtan ska göras, dammsugaren och golvmoppen ska rastas, skicka gubben att handla det sista. Sen har jag kvar en hård nöt att knäcka, mig själv, jag ska ju också pyntas upp och bli lite fin. Hur gör man där???!!

 Go kväll!

Helgen som har gått har gått i skapandets tecken. Idéerna bara sprutade och jag är faktiskt mycket nöjd med mitt fixande. Jag ska inte påstå att jag är någon hejare på inredning men jag tycker om att fixa i hemmet, jag gillar att gör om och att ha fint omkring mig. Jag gillar lite gammal stil, nött och slitet och även att blanda gammalt och nytt är snyggt.

Äntligen - efter ett antal år så har vårt sovrum blivit klart och jag är helnöjd. En del av rummet har fått vit liggande träpanel på väggarna och övriga väggar är målade helt i vitt. Möbler, mattor och gardiner går enbart i vitt, överkast och kuddar går i grått. Något fattades på väggarna och det gick några veckor då jag bara försökte känna av vad som skulle va snyggt att sätt upp. Tavlor – njä, väggtext – var inne på det ett tag men njä eller kanske en spegel – njä men så kom det!

Ville få fatt på en gammal innerdörr att slipa ner men var hittar man en sådan?  Kom då på att vi har ett gammalt drängaskåp med dörr. Nu var det ju lite synd om min man för han använder skåpet som garderob men nöden har ingen lag som man säger och jag var bara tvungen att ha en dörr så av med den och på med vit färg för att sen slipa av det igen. Perfekt! Dörren blev hur fräck som helst.

Nästa idé kom direkt, jag behövde ett gammalt fönster och det fixa min man fram på nolltid. Av med glaset och slipa ner ramen och på med ett hönsnät och vips ännu en ’’tavla’’ att sätt upp på väggen. För tillfällt och bara på skoj har jag hängt smycket i det men tanken är att jag ska få fatt på julgransljushållare, såna gamla som man klämde fast på julgransgrenen och sen satte ett litet stearinljus i.

Så kom nästa idé och det var en riktigt gammal resväska som jag visste låg och skräpade på vinden. Letade fram den och ficka målat den också vit och satte den vid sänggaveln.

Nu känns det bra! Sovrummet är färdigställt och jag är mycket nöjd!!

Hej kära bloggläsare!

Det var längesedan jag skrev något i bloggen, varför det?? Har inte en aning. Det har hänt ganska mycket under sommarhalvåret så nog har jag haft gott om skrivmaterial alltid men jag har liksom inte kommit till skott. Allt som hänt har nog påverkat mig, jag har landat på något sätt och blivit lite lugnare och stabilare (för stunden i alla fall). Lugn nu för jag sa inte snällare utan lugnare! Humöret svänger till då och då men jag har liksom mer tid nu och är inte så stressad och hetsig hela tiden utan kan ta vedermödorna på ett helt annat sätt. Kan liksom hantera situationen bättre, lite tråkigt ibland faktiskt. Har ett färskt exempel jag kan ge er här:

Härom dagen när jag var på väg hem från jobb hände något som skulle kunna göra mig skvatt galen för bara ett halvår sedan. Okej okej det blixtrade till en sekund, det erkänner jag men lugnet infann sig snabbt igen.

Jag hade kommit ut ur stan och påbörjade motorvägskörning, precis!! efter sista avfarten (som man kunnat använda för att ta sig hem annan väg) blir det tvärstopp i båda filerna, KÖÖEERR!! Va fan sätter man inte upp en hänvisningsskylt på förslag till annan väg???? Köerna var så långa att man inte ens efter en ½ timme såg vad som påverkade trafiken. Det visade sig senare att det varit en trafikolycka och sådant påverkar ju så klart trafiken men varför i HELLSKOTTA som jag sa tidigare försöker man inte dirigera om trafiken!!?? Ge oss trafikanter en chans att välja en annan väg, det var ju för fa… omöjligt att vända eller köra av motorvägen + att det stockade sig ännu mer vid påfarterna. Det måste ju också underlätta för räddningstjänsten som ska arbeta med olyckan om det är framkomligt och hyfsat med plats för dem. För övrigt skötte sig alla bra och jag kom fram som jag ville:)

På återseende ha en trevlig helg!

Hej på er alla!

Det är sååå sköönt, jag har fått en diagnos. Jag är en, läs och tänk efter, StarkSkör-person. Va säger ni om det? Vet ni hur man är då? Kanske någon av er också har diagnosen. Ha! Nu är man en diagnosare också, oj va jag fick många titlar helt plötsligt.

StarkSkör person är en person som ena dagen kan vara väldigt stark och peka med hela handen. En entusiast som står högst på barrikaderna och vill förändra, helst mycket snabbt. Som har visioner och som älskar att utforska världen. Det vill säga – vissa dagar. För andra dagar ligger entusiasten och gråter under en sten i skogen, orkar ingenting och är inte alls så stark och självsäker. NEJ jag menar inte maniskhet och depressivitet även om det låter lika. Det handlar om att vara stark, utåtriktad och extremt känslig för intryck.

Att läsa av intryck innebär att man är väldigt känslig och läser av omgivningens signaler med millimeterprecision. Att kunna känna av saker som andra inte alls verkar bli berörda av, att höra folk prata om en sak men menar något annat. Detta att känna av och ta till sig så mycket och att bli påverkad av andra människors mående tar enormt på krafterna. Man måste lära sig att stänga av och man ska inte säga till sig själv att man bara inbillar sig, att man är överkänslig och ska sluta känna efter för det är en naturbegåvning att kunna känna av och se det andra inte ser, konsten är bara att man måste finna en balans. Man kan inte ta till sig hur mycket som helst. Det är då man hamnar under stenen.

Det har visat sig att StarkSköringar är mycket viktiga för flocken. StarkSköringarna ser och känner det andra missar. De anar faror och ser behov som övriga i flocken inte ser. Det är dom som funderar på om det är läge att flytta sig eller dra ut i strid. En flock behöver alltså inte bara beslutsamma krigare och ledare.

Jag kan vara väldigt stark, veta vad jag vill, gå min egen väg utan att bry mig, prata för det jag tror på men jag har också förmågan att känna av allt så jäkla tydligt. Jag kan gå förbi en person och direkt känna av att allt inte står rätt till, är någon ledsen, mår någon dåligt men kämpar för glatta livet att hålla fasaden, har jag gjort något galet är det jag som är problemet. Det är lite jobbigt att känna av allt så tydligt hela tiden. 

Detta har jag snappat upp i en artikel som skrivits av en författare och en journalist. Dom själva kom fram till att dom var StarkSköra personer och har skrivit en bok om detta. Jag kände verkligen igen mig och ville dela med mig av det här på bloggen.

Tänk positivt - vi är mycket viktiga för flockens överlevnad!!


ByeBye

Så där då är snart helgen till ända och snart dags för jobb igen men först en sammanfattning.

Helgen började med en ganska orolig natt, en utav hundarna var dålig i magen och väckte mig ett antal gånger för att komma ut och göra sina behov. Nöden har ingen lag som man säger och hon är så duktigt att hon säger ifrån istället för att göra sina behov inomhus (jäkla tur för mig det). Halv två på natten var vi uppe för femteelte gången och då upptäcker jag också att min käre make inte kommit hem från sin fotbollsmatch i Växjö. Märkligt hade det hänt något??? Gick tillbaka till sängen men hade svårt att koppla av och någon sömn blev det inte. Vid tvåtiden dök han upp, en lättnad alltså. Spelare hade åkt på dopingkontroll och hade tydligen väldigt svårt för att kissa, inte förrän halv tolv hade han kunnat lätta på trycket. Fy attan va segt att sitta i ett omklädningsrum och bara vänta och vänta. Enligt mig ett jäkla jitande. Alltså inte mycket sömn den natten.

Två dagar på rad har jag varit ute i skogen och ridit i hällande ösregn, hur kan man tajma det så illa! Ska ni ut och lufta er ring och kolla med mig först om jag är ute och rider, är jag det då blir det regn rider jag inte så kan ni lugnt gå ut för då kommer solen att skina på er.

Jag har också varit på 20-årskalas och det var riktigt roligt men tyvärr är inte min hals riktigt iordning så jag fick ge upp redan innan midnatt, då hade jag ingen röst kvar, visst visst jag snackade en hel del men var faktiskt risig i halsen redan innan vi kom dit (sant!).

Sen har jag fixat och trixat lite i stallet eftersom vi får ny hyresgäst nästa helg. Detta att bli tre istället för två har ju oroat mig litegrann (inte p g a hyresgästen utan p g a utav mig) men för tillfället känns det ganska ok men glöm inte att jag är väldigt ombytlig så jag hinner nog ändra mig många gånger än.

Just tittat på Mästarnas mästare, ett riktigt bra program!!  Tänkt sitta uppe ett tag till sen sängen och några sidors läsning. Detta med att läsa lite innan man somnar tror jag på varje kväll men det blir sällan några sidor, en kanske om jag har tur. Kanske ikväll:) 

Ha det bra!

Hej på er!

Idag har det varit en bra dag tycker jag (hittills iallafall). Efter en ganska jobbig dag i går med plötslig information som bara kom så där pangbom att min hjärna höll på att koka över (dumma impulsiva negativa jag) och ett mycket lika plötsligt kolikanfall på lilla hästen känns det bättre idag. Lilla hjärnan har lugnat ner sig och därmed överlevt. Jag har kommit fram till att den plötsliga informationen faktiskt kan bli riktigt bra i slutändan. Jag har ju länge velat ha en hint eller spark i häcken för att något ska hända, det var nog ett sånt tecken.

Lilla hästen mår bra, efter långa promenader så släppte det i magen men hela kvällen och natten var väldigt orolig och vi fick hålla koll på honom. Antagligen en stor fis på tvären men i dag verkar allt normalt igen och hoppas nu att det inte händer igen för det är fanimej inte roligt.

Vad har annars hänt – jo däckbytet är gjort, tvättat, städat ut garderober och blablabla en massa annat som måste göras men förutom det en lång lugn skön ridtur i skogen och lång promenad med hundarna och en ensam lugn stund i fåtöljen för vila. Inte illa tycker jag.

ByeBye!                                                                                                             

Hej! Det var länge sedan jag bloggade. Jag har haft saker att ventilera men varit lite lat.

Nu är jag i alla fall så trött på att det aldrig kan vara lugn och harmoni i livet eller åtminstone lugn och harmoni i huvudet på mig. Varför får man aldrig koppla av fullt ut? Varför måste det hända saker och ting runt omkring en som man inte kan/får påverka. Är jag inblandad VILL jag bestämma. Jag vill inte hamna i situationer där jag inte har något att säga emot. Jag spricker nästan uppifrån och ner just för att jag måste stå där och hålla käften och bara finna mig i saker. Helve….. vad jag blir kokt!! Egentligen mest kokt på mig själv för att jag är en sådan komplicerad människa och för att jag har ett sådant komplicerat intresse och för att jag inte kan vara cool och lugn som alla andra utan en massa egna konstiga åsikter.

Just nu p g a mitt intresse är jag pushad in i ett läge som jag inte vill befinna mig i. Jag måste göra saker som jag inte vill, troligtvis mest för att jag känner osäkerhet inför det och jag måste ta beslut som är svåra att ta när man inte kan se in i framtiden (hoppsan där dök visst velepottan fram). Jag giller inte heller när folk bestämmer över mig och försöker ta något slags kommando (jag ser det så men det är det säkert inte) över mig.

Har någon ett hus, en stuga eller en grotta i skogen att hyra ut till mig för just nu känns det som att jag skulle vilja ta mina hundar och häst och försvinna. Så kan jag sitta där i min ensamhet och inte riskera att träffa på människor som ska ’’styra’’ mig och lägga sig i. Jag behöver inte heller tänka på om mina idéer är rätt eller fel för jag gör som JAG vill och ingen kan lägga sig i. Det hade varit toppen men egentligen - fasiken va trött jag blir på mig själv.

Alla ni lugna, självsäkra harmoniska människor ha en bra dag så ses vi!

Ett pass på naturgymmet

Idag har jag gymmat! Jag har under ca tre kvart lyft 250 kg på ett helt suveränt naturgym och till råga på allt så var det gratis.

Under ca 1 timme har jag tränat säkert varenda muskel i kroppen och dessutom har detta skett utomhus med skog och natur runtomkring, riktigt fint att vila ögonen på. Jag har alltså inte stått inomhus i ett innestängt svettluktande gym med ooolidlig dunkadunka musik i öronen och steoridstinna unga ’’muskleriställetförhjärnapågar’’ stirrandes med flackande blick för att hela tiden mäta sig med varandra. Jag har fått frisk luft att andas in i lungorna, sniffat på en underbar doft av hö/gräs och mina öron har fått ljuv musik av fågelkvitter och glada skratta från ungarna som lekte på lekplatsen intill. Jag har dock inte varit ensam, jag har hela tiden haft publik som heja på och som gett mig trånande blickar. Det är inte var dag någon spanar in mig på det sättet. Jag har absolut inget emot sådana blickar, jag får bara ny energi att fortsätta slita. Ärligt talat så tror jag publikens blickar var mer koncentrerade på mitt ’’redskap’’ än på mig.

 En höbal på 250 kg utomhus (publiken i bakgrunden)

 
En höbal på 250 kg inburen i stallet!

Ett riktigt skönt arbetspass och nöjd publik som fått smaka på redskapet:)

Då var det dags igen och nu har jag varit lite mer på det djupa planet och funderat

Konsten att lösa en ny situation

Det är dags att gå in i en ny epok i livet. Man ska helt plötsligt lära sig leva som man gjorde innan barnen kom och DAA det är ju längesedan, 25 år typ. Barnen blir vuxna och skaffar sina egna liv och det är inget konstigt med det, det kan t o m vara ganska skönt men man saknar dem oerhört mycket och på något sjukt sätt känner man sig utestängd. Alla säger att man ska tänka positivt och se det som att man helt plötsligt har mer tid, ork och pengar. Det är nu man ska hitta något nytt och spännande.

När man var själv och nykär hade man fullt upp med att planera och drömma om en gemensam framtid, man skaffade jobb, bil, bostad och börja planera barn. När allt var igång fick man fullt upp med att se till att få behålla jobbet, sköta bostaden, bilen och ungarna och att få ekonomin att gå runt. Man hade alltså hela tiden fullt upp med att drömma, planera och fixa så att allt flöt på. Allt detta höll ihop oss på något sätt.

Nu ska vi bli nykära igen och det tror jag vi kan fixa men vad ska vi drömma och planera om. Vi har köpt hus och bil, vi har fått och uppfostrat barn, vi har våra jobb och ekonomin går runt men vad mer?  Jag säger inte att livet är slut absolut inte! Man kan göra så mycket nu när det snart är bara vi två men det där stora ni vet det som vi alla drömmer om är förbi.  Visst kan vi köpa annat hus och ny bil men det känns liksom inte lika spännande längre. Då för längesedan var det en stor grej. Vad ska vi drömma och planera om nu? Jaja jag vet det finns så mycket man kan göra, planera och drömma om resor och hoppas på att förbli frisk o s v men HALLÅ räcker detta verkligen! Allt känns så futtigt när man jämför med det som varit.

 Det är allt något sorgligt med att ha en epok bakom sig men jag tror också att den nya epoken har något bra med sig den blir säkert något som man kommer att se som sorligt att ha bakom sig när den tiden kommer. (Den var allt lite klurig va).

Förslag på hur man löser detta?

God morgon kära läsare!

Halv 8 ringer väckarklockan det är dags att köra iväg för att ge hästarna frukost och släppa ut dom i hagen. Jag har inga problem med detta för jag har fått en god natts sömn och det visar sig att jag vaknar till ett underbart soligt väder. Det är bara det att jag vaknar med en känsla av tomhet nästan lite sorgsen känsla något fattas, vadandetta då?

Har ni haft något ni sagt varje år att ’’nästa år ska jag minsann göra det eller det’’? Det har jag gjort, i hur många år som helst har jag sagt att nästa år ska jag minsann unna mig att köpa biljetter till Göteborg Horse Show men det har liksom aldrig blivit av. Så varje år har jag fått följa det på TV och önskat att jag var där MEN inte i år för i fredagskväll var jag DÄR på riktigt, två bra hoppklasser såg jag och sen övernattning på hotell och dagen efter på väg hem tog vi en runda inom Ullared och shoppade lite. Hemma i soffan på lördagskvällen ser jag TV sändningen från Göteborg men herre Gud det var ju långt ifrån lika bra som att se det i verkligheten. Det går inte att jämföra, åh vad jag ville vara där igen.

Biljetterna till tävlingarna och hotellövernattningen fick jag i julklapp och jag har längtat sedan dess, trodde knappt det var sant att jag skulle dit, vågade inte riktigt tro på det förrän vi verkligen var på väg. Det är bara det att nu är det över, jag vill se mer det gick så fort och nu är det så tomt och ett helt år till nästa gång men då ska jag vara där hela helgen, jag lovar!! Men nu när jag tänker efter så har jag faktiskt något nytt att längta efter, Bruce Springsteen i sommar, denna tanke får mer än gärna fylla tomheten efter Göteborg och jag mår genast lite bättre.

Vi människor behöver nog något att längta efter och att se framemot. Hela vintern har många av oss längtat efter våren och titta ut kära läsare våren är på gång. Njut nu av denna härliga söndag så hörs vi snart igen!

Sitter i bilen på väg till jobb och lyssnar på något så klämkäckt som svensktoppen. Ganska bra musik trallvänligt men inte direkt upphetsande men så kommer gamle Jerry och det är ju en go och glad gammal gubbe. Han drar igång en rock- och gospelliknande låt som handlar om ett rörande ´´cancel the wedding´´ och det tar inte lång tid förrän jag är förlorar mig helt i denna häftiga låt och galer för full hals. Jag ser mig själv som den snygga, sexiga 50-talsbruden som ska gifta sig med någon annan än den jag egentligen älskar, jag älskar den snygga, sexiga, tuffa badboyen och han ber mig att cancla the weeding. Jag har gått loss så häftigt att t o m ögonen tåras och jag tror på fullt allvar att jag är låten, att badboy verkligen finns och ber mig ställa in bröllopet för att gå till honom istället. När låten är slut upptäcker jag att jag är framme på jobb, har parkerat bilen och att jag är bara jag och att det inte finns någon sexig badboy som vill ha mig. Besviken! Eller hur!!!

Tänk vad gamle Jerry kan ställa till…..

Är det bara jag som glömmer bort mig och fantiserar hej vilt? Vågar någon erkänna???

Lyssna så förstår ni

http://www.youtube.com/watch?v=iQUaie2Qzo8

Min blogg kommer nog först och främst att handla om tankar och funderingar om vardagliga händelser. Säkert oftast konstiga tankar men tankar som jag tror många har men inte berättar. Det blir spontana ogenomtänkta tankar, hämtade direkt ur vardagens verklighet. Tankar och funderingar som är glada, knasiga, roliga, tråkiga, arga, uppgivna, frågande och allt möjligt.

Vem är då jag förutom en vanlig medelålders gift kvinna med barn, djur, villa, volvo och jobb?

Jo jag anser mig vara en helt vanlig normalintelligent person men med återkommande hjärnsläpp vilket är så pinsamt. Jag vet att jag har dom och att dom kommer jag vet bara inte när, var, hur och i vilken grad. Troligen är jag inte korkad för jag vet direkt, jaha ännu ett hjärnsläpp, alltså fullt medveten om det och det tror jag inte man är om man är korkad (detta har jag intalat mig själv för självkänslans skull). Jag har inga problem att lära mig nya saker MEN jag har inget minne, särskilt närminne då. Jag är en sån som kan alla familjens personnummer (hela) utantill, kan kontonummer utantill, alla registreringsnummer på bilar vi haft genom åren, alla gamla telefonnummer osv men frågar någon mig hur gammal jag är måste jag tänka till (för det ändrar sig ju varje år) och jag har ändå tränat på det många gånger ska ni tro. Djurens stamtavlor, födelsedagar, vaccineringar o s v måste jag kolla upp innan jag säger något, och då ska ni veta att djuren är mitt stora intresse! Barnen har jag ganska bra koll på än så länge, som tur är. Varje gång jag börjat på något nytt, ny utbildning, nytt jobb, fått ny tränare vad som har jag haft ett rejält hjärnsläpp och gjort bort mig fullkomligt.  Jag glömmer händelser, diskussioner och värst av allt människor, deras namn, var har jag träffat denna människa o s v, hemskt!! Det har ju naturligtvis legat mig i fatet många gånger. Jag har också en förmåga att få en massa konstiga fix ideér jämt och ständigt. Min fantasi är det inte heller något fel på.

Jag är också väldigt ombytlig när det gäller vad jag vill. Ena dagen vet jag inte alls vad jag vill med livet nästa vet jag precis, tredje dagen vill jag något helt annat och fjärde dan är jag tillbaka på ruta ett. Jag är en velepotta, vet inte vad jag vill eller hur jag tänker men med hjälp av mitt skrivande här i bloggen hoppas jag kunna reda ut detta. Kom alltså gärna med kommentarer och hjälp mig på traven.

Vi får se var detta barkar hän, spännande!

Då börjar vi!

Nu är jag på g THJOHO!