20:13:29
Fågelflytt
Bloggnytt!
Nu är det snart 2 år sedan barn nr 1 flyttade hemifrån och det tyckte jag väl inte var så roligt då precis. Man märkte inte av det så mycket i själva hemmet för dottern ’’rörepella’’ bodde ju kvar hemma så röran hade vi ändå. Men det var ju så att inte ens när han bodde hemma såg man till honom så mycket så när han då flyttade kände man att nu klipps navelsträngen av på allvar, på både gott och ont. Det kändes liksom som om:
Naturligtvis så med tiden har jag ju kunnat känna en lättnad av att han sköter sitt nu och jag behöver liksom inte ’’bry mig’’ längre och eftersom vi nu inte ses varje dag är det desto roligare när vi träffas.
Nu är det nämligen så att dottern ’’rörepella’’ också har flyttat hemifrån:( vilket jag inte heller tycker är så roligt, trots att röran i hemmet är som bortblåst. Både jag och hennes pappa är lika förvånade varje dag då det inte finns någon röra, allt är iordningsställt upprymt och fint hela tiden:) Att ha ordning och upprymt i sitt hem är något som jag inte har särskilt svårt att vänja mig vid.
Nu ska jag bara lära mig att jag inte kan bestämma över henne längre. Jag kan inte lägga mig i saker, jag har helt enkelt inte med saker och ting att göra längre, på allvar liksom. Det hade jag väl inte när hon bodde hemma heller men det var lättare att lägga sig i då. Blev hon arg sprang hon in på sitt rum och slängde igen dörren men det var ju bara att slita upp dörren och följa med in på rummet. Nu är det liksom svårare för först måste jag ta mig till lägenheten sen måste jag in genom porten och sen in genom en bastant ytterdörr. Detta blir lite jobbigare och jovisst har jag portkod och dörrnyckel men det känns faktiskt ordentligt fel att trampa efter in i hennes lägenhet på det sättet. Hon har ju dock ett eget boende.
Men denna gången känns det lite lättare det är faktiskt rätt skönt efter så många år att kunna få va sig själv, att kunna bestämma utan att behöva ta hänsyn och tänka på andra, lättare att vara spontan, att få vara ifred, att inte behöva hålla reda på så mycket. Att få plats och att få TA plats är inte fel:)
Mina barn - jag älskar och saknar er av hela mitt hjärta men är glad och stolt att ni fått eget boende och att ni nått ännu en milstople i ert liv. Ni är alltid välkomna hem! Puss!
Hipp Hurra för oss!!
