ihuvudetpaettrivjarn

Du hade så ont, du verkligen led det gick inte att ta miste på det. Jag såg det och jag kände det i hela kroppen. Du låg så stilla, du gjorde ett försök att lyfta huvudet för att titta efter din bästa vän men inte mycket mer. Smärtan tog för mycket kraft.
Du låg varmt och behagligt så otroligt vackert runt omkring dig. Din blick var ansträngd det såg jag tydligt men ändå lyste din varma mjuka blick igenom.

Jag satte mig ner hos dig, lyfte upp ditt huvud i mitt knä. Du var så avslappnad och så lugn. Du var varm där du låg i den gassande försommarsolen. Jag började klappa på dig liksom smeka dig med lugna rörelser och du såg ut att gilla det. Det kändes som vi båda blev lugna och avslappnade. Jag kunde inte låta bli utan böjde mig ner för att pussa dig, låta mina läppar vila mot dina, känna din varma lugna andning mot mitt ansikte. Jag fortsatte att smeka dig runt dina läppar, näsa, ögonen och pannan. Det var bara du och jag det kändes så tydligt så smärtsamt kraftig. Vi var inte två vi var ett. Jag tror att du visste att detta var lika helande för mig som för dig. Har ingen aning om hur länge vi satt där i gräset och var helt komplett själsligt förenade, vi var själsfränder och kände varandra så väl. Tiden stod helt stilla.

Du lyfter försiktigt på huvudet tittar mig rakt i ögonen och ger mig en mörk sammetslen blick och jag förstår. Jag kasar lite till sidan och ger dig plats för du vill resa dig. Du mår bra nu smärtan har släppt och du vill till din bästis. Du står stadigt upp nu och spanar, du känner doften av henne och börjar promenera bort från mig. Du stannar och vänder dig om frustar och tittar på mig, jag ger dig en slängkyss som landar på din mjuka mule och tittar ömt på dig. Du klipper med öronen viftar på din tjocka härliga svans och går iväg mellan björkar, buskar och snår för att förenas med ditt älskade sto.

Jag saknar dig min älskade lilla ponny